Bussförarens dag 18 mars

Tack till er som håller Norrbotten i rullning – varje dag

Den 18 mars firar vi Bussförarens dag – en dag att hylla alla de förare som varje dag ser till att Norrbotten fungerar. Med trygghet, omtanke och yrkesskicklighet kör de både norrbottningar och besökare dit de ska: till jobb, skola, sjukhus, träning, aktiviteter och våra fantastiska besöksmål.

Bussförarna är en del av länets vardagshjältar. De skapar trygghet på vägarna, bidrar till ett mer hållbart samhälle och möter tusentals människor varje år – ofta med ett leende och en genuin vilja att hjälpa. Deras arbete gör Norrbotten mer tillgängligt, mer sammanhållet och lite mer omtänksamt.

Hjärtligt tack till alla bussförare som varje dag håller länet i rullning. Ni gör skillnad – för oss alla.

Thomas Lundbäck, 54 år

För Thomas Lundbäck började bussföraryrket för fyra år sedan – och det som lockade honom då lockar honom fortfarande: mötet med människor och den speciella friheten som följer med jobbet.

– ”Det är ett socialt yrke, trevligt och med frihet under ansvar,” säger han.

Thomas kör linjerna mot Karlsborg, Nyborg och Djuptjärn inom Kalix Lokaltrafik, och arbetsdagarna fylls av alla de människor han möter längs vägen. Att få hjälpa resenärer till jobb, skola eller fritidsaktiviteter är något han verkligen uppskattar.

– ”Tycker man om att träffa folk så är detta något för dig,” säger han.

Även i trafiken håller Thomas ett lugn som smittar av sig. Stressiga situationer hanteras med trygghet och erfarenhet – han är helt enkelt en sådan förare som ser till att resan fortsätter i god anda.

Den service som betyder mest för honom är enkel och självklar:

– ”Att vara glad och trevlig.”

Kalix är en plats han är stolt över, och favoritvyn är självklar.
– “När man kör över Kalixbron, det är svårslaget.”
Den nya bron, med sin vackra belysning, gör utsikten ännu bättre.

Thomas har nära till humor, och uppskattar kollegor som bjuder på skratt. Ett av hans favoritminnen är just ett sådant ögonblick: – “Jag frågade en kollega vad det bästa med jobbet är, och han svarade ‘Det är när arbetsdagen är slut.’ Vi skrattade båda – för visst är det skönt att komma hem efter en bra dag?”

Med sitt lugn, sin värme och sin mänskliga närvaro är Thomas en av alla bussförare som får vardagen i Kalix att rulla – och som gör resan lite trevligare för alla som kliver ombord.

Mikael Lindberg, 43 år

När Mikael Lindberg började köra buss vintern 2009 var det egentligen lite av en slump. Han hade testat flera yrken tidigare – bland annat inom IT – och visste att det var stor brist på förare runtom i landet. När ett återbud dök upp på förarutbildningen tog han chansen, betalade utbildningen själv och hoppade på. Det blev starten på en karriär han idag beskriver som både oväntat rolig och djupt meningsfull.

Mikael kör främst de längre sträckorna längs Norrlandskusten: linje 20 mellan Umeå och Haparanda (med förarbyte i Luleå), linje 12 mellan Umeå och Skellefteå och expressbussen 100 mellan Umeå och Luleå. Långa distanser, många människor och ständigt nya möten.

– “Jag trodde inte att jag skulle trivas så bra som jag gör. Det är otroligt avslappnande, nästan meditativt ibland,” säger han.

Det är just kombinationen av frihet, rörelse och mänsklig kontakt som gör att Mikael väljer att stanna i yrket.
– ”Det är en otrolig tillfredsställelse i att vara på väg, röra på sig och komma fram. Jag underskattade den känslan.”

Han beskriver yrket som ett av de trevligaste och mest givande han har haft. Kundkontakten – även om mötena ofta är korta – betyder mycket.
– ”Vi får vara där för kunderna, hjälpa till och skapa trygghet. Det är en stor del av varför jag fortsätter som förare.”

Ett av hans mest minnesvärda ögonblick handlade om just att balansera trygghet och tempo. Några ungdomar hade bråttom och ville att han skulle skynda sig, samtidigt som en resenär som var åkrädd bad honom köra lugnt.
– “I slutet av resan tackade båda parterna. Det var ett fint ögonblick – att kunna ge båda det de behövde.”

Och utsikterna längs vägen? Mikael har många favoriter, men en plats sticker ut:
– “När man kör bron över Pitsundet och solen ligger över vattnet… speciellt när isen börjar spricka upp. Det är otroligt vackert.”
Han berättar också om vinterns glittrande trädkronor – en utsikt han aldrig tröttnar på.

När han inte möter resenärer lyssnar Mikael gärna på musik och uppskattar både stammisar och oväntade möten på långfärdsbussarna. Yrket bjuder på många historier, många människor – och en vardag han är tacksam för.

Lena Hardin, 63 år

För Lena Hardin började allt med en kärlek till att köra fordon – alla sorters fordon. Skoter, moped, bil, traktor. Det var inte mer än naturligt att nästa steg blev buss. När hon tog busskortet fick hon lastbilskortet på köpet, och idag kör hon även tävlingshästar vid sidan av. Sedan 1991 har hon suttit bakom ratten och älskat det.

Det som gjort att hon stannat kvar i bussföraryrket i över tre decennier är enkelt: friheten och människorna.

– “Friheten – och alla möten. Det värmer i hjärtat när någon säger: ‘Vad skönt att du är tillbaka, nu kan jag sova tryggt på vägen till jobbet.’”

Lena kör både linjerna mellan Boden och Luleå och skolskjutsarna ut till byarna Gunnarsbyn och Valvträsk. Ibland kompletterar hon med delsträckor på linje 44 som går Gällivare - Jokkmokk - Boden - Luleå. Varje dag bjuder på nya människor, nya vyer och ofta små ögonblick som stannar kvar.

Ett av hennes mest minnesvärda stunder inträffade när hon körde ett gäng konfirmander. En pojke längtade efter att se världen från förarens perspektiv.
– “Han ville sitta där jag satt för att se allt lika bra. Jag bad honom sätta sig i guidestolen och mamman hjälpte till. Han satt där som en tyst liten mus och tog in allt. Efteråt sa föräldrarna att det var den bästa bussresan de någonsin gjort.”
Ett sådant ögonblick, säger Lena, bär man med sig länge.

Mötet med resenärerna betyder mycket, och trygghet är hennes ledstjärna.
– “Service är att ge en trygg och säker resa. Att kunna svara på frågor, hjälpa till med bagage och se vad som behövs i stunden.”

Lugnet är en av hennes stora styrkor.
– “Det du ser nu är det du får. Värre än så här blir det inte,” säger hon och skrattar.
Att hålla energi och fokus i trafiken är något hon gör med naturlig trygghet – hon lägger ingen kraft på sånt hon ändå inte kan påverka.

När det gäller naturen har Lena många favoritsträckor, men några sticker ut.
– “Vägen upp mot Gunnarsbyn och Valvträsk är fantastisk – öppna landskap, renar, älgar, sjöar och krokiga småvägar.”
Hon lyfter också det idylliska landskapet längs 29:an mellan Boden och Luleå, på andra sidan av älven vid Avan.
– “Där skulle jag kunna köra varje dag.”
Och resorna uppe i Kiruna, när hon körde personal åt Esrange, beskriver hon som magiska.

För Lena handlar yrket om mer än att köra buss. Det handlar om ansvar, omtanke och ett genuint intresse för människor. Och efter 33 år bakom ratten har glädjen inte minskat.

Björn Kenttä, 57 år

Björn Kenttä har kört buss till och från i över 35 år, men först i juni valde han att ta steget till att köra på heltid. Och det är ett beslut han inte ångrar. För Björn är mötet med människor en av de allra största glädjekällorna i jobbet.

– ”Jag trivs med att träffa folk. Man känner sig behövd,” säger han.

På linje 11 rullar han mellan Luleå, Kalix och Haparanda – en sträcka där både människor och miljöer gör varje dag varierad. När samtalet faller på vackra platser i Norrbotten lyfter Björn direkt Kukkolaforsen som en favorit, ett ställe han gärna tipsar om och som han tycker att fler borde upptäcka.

Stressiga moment förekommer i trafikens vardag, men Björn tar det med imponerande lugn. Utåt sett är han alltid trygg och samlad.
– ”Jag håller det inom mig. Utåt är jag cool, även om det kan koka lite på insidan,” säger han med ett leende.

Synen på passagerarna är bara positiv.
– “De är väldigt trevliga och förstående för hur vi förare har det i vardagen.”

Efter mer än tre decennier i yrket har Björn fortfarande samma värme inför jobbet – och samma glädje i att få människor att komma dit de ska.

Är du nyfiken på att bli

Sök